Örebro, 27 juli 2019

På ett tåg igen, eller egentligen inte. Jag ligger i sängen, i det rummet som har varit min för några månader. För att vara noggrann ligger jag på en hög av kläder, mina kläder. Som imorgon ska jag försöka sälja innan jag ska ge mig till vägen igen. Jag ska ge bort allt, men verkligen allt denna gång. Förhoppningsvis kommer jag att få några slant för det, om inte kommer jag ändå att åka iväg med det lilla jag har. 

Ingenting ska stoppa mig.

Reckless, ja. Men vem bryr sig. Detta liv är inte gjort för mig. Jobb, hålla andan, sova, repeat. Söka lägenhet, hålla andan, repeat. Nej, jag bli galen!  Eller galen, ni som kommer att läsa den här tycker säkert att detta beslut är mer galet än det liv ni lever. Men jag är inte neurotypisk, min koncept av galenskap är inte likadan eran.

Jag har hållit andan för en månad. Nu Måste jag andas ut. Och det kan jag göra bara om jag sitter på ett tåg och skriver. Jag ska leta mig en strand någonstans i norden, sätta mig på en vit strand och skriva, för att det är den enda som få mig att känna att jag lever, efter min Felices omfamning så klart.

Han förstår mig. Han är kanske den enda som kommer inte att kalla mig för galen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: