Att lösa kärleks mysterium, ett autistisk perspektiv

För mer än ett år sedan, fann jag mig tillsammans med min kollega Julia Karlsen att filosofera över livet framför en varm kopp té.

Vi kom in i teman ”kärlek” och snabbt blev det tydlig att våra motsatta erfarenhet var en guldgrova för våra skriverier.

Det jag postar idag är en icke vetenskaplig men välbetänkt sammanfattning av det vi sa denna kväll och det vi kom fram.

”Att lösa kärlekens mysterium.

Frågeställning: Vad händer egentligen när man blir förälskad? Och varför blir man det?

Vi började med att fråga oss vad som egentligen händer våra kroppar när vi blir förälskad och vad den mystiska kraften av förälskelsen kommer ifrån. Vi vet att det finns två olika typer av förälskelsen, det fysiska och det psykiska.

Vår hypotes är att alla människor upplever kärleken i form av förälskelsen och därför måste det ligga i våra gener. Dock måste det finnas två olika gener som skiljer attraktion och kärleken i och med att de kan förekomma vid separata tillfälle.  

Förmågan att känna kärlek är något som förenar oss alla, till och med vi med autism oavsett land och kulturell bakgrund. Därför är rimligt att anta att kärlek är någonting som sitter i generna.
Men vad är kärlek egentligen, och hur fungerar det?
I detta arbete kommer vi att försöka reda ut kärlekens mysterium, undersöka likheter och skillnader mellan olika typer av kärlek och studera kopplingarna mellan kärlek och attraktion.

Känslor av det här slaget kan vara särskilt förvirrande för oss som lever med autism. Det är därför viktigt för oss att försöka förstå och förklara detta intressanta fenomen.

Den inledande frågan: Vad är egentligen Kärlek?
Låt oss för ögonblicket glömma den fysiska attraktionen, och koncentrera oss på det psykiska; känslorna. Man kan älska sin partner, men också sin familj, sina vänner, och till och med sina intressen.
Vad finns det för gemensamma nämnare? Och kan vi utifrån dem formulera en definition för kärlek i mental bemärkelse?

Vi har funderat, och kommit fram till fyra gemensamma nämnare:

  • Sammansmältning;
  • Längtan efter gemensam tillvaro;
  • Känsla av välmående;
  • Känslan av gemensamt ägande, tillhörighet;

Den första gemensamma nämnaren för alla dessa exempel på kärlek är psykologisk sammansmältning. Med detta menas att man blir ett med den/det man älskar. I sammanhang som rör personer yttrar sig detta genom att deras behov blir våra behov, deras glädje vår glädje, och deras sorg vår sorg. När det gäller intressen, beskrivs detta bättre genom att intresset blir som en del av en själv.
Det ska dock inte blandas ihop med ”symbiotisk kärlek” som är en icke hälsosam typologi av relation.

Nästa punkt, längtan efter gemensam tillvaro, syftar helt enkelt på att man vill att det man älskar ska vara en del av ens vardag. Om det är en person, vill man vara tillsammans med honom eller henne. Är det ett intresse, så vill man ägna sig åt det.

Alla dessa former av kärlek medför också en känsla av välmående. Vi mår helt enkelt bra av att umgås med de vi älskar, eller hålla på med det vi älskar att göra. 
Ibland vi som lever med autism har en tendens att agera impulsivt och det vi tror få oss att må bra gör den egentligen inte, så man ska alltid vara vaksamt ,om det som får oss att må bra får också oss att må dålig kanske ska man fundera över det.

Sist men inte minst, brukar alla dessa former av kärlek innefatta en känsla av ägande, eller tillhörighet. Inte i bokstavlig bemärkelse, men på ett psykologiskt plan.
Har man en partner, vill man inte att personen ska bli tillsammans med någon annan. Man vill att personen ska vara bara ens egen. Även i familjerelationer kan svartsjuka förekomma, till exempel mellan olika syskon. I intressen kan detta visa sig genom att det man ägnar sig åt blir mycket privat och personligt. Man kan till exempel vara ovillig att skiljas ifrån eller visa någon annan resultatet av sitt arbete.

Då har vi gått igenom det som förenar de olika typerna av kärlek. Men vad är det som skiljer dem åt?

Förälskelse innefattar ofta en plötslig, euforisk, berusande känsla. Den förekommer oftast i kombination med längtan efter fysisk närhet, som styr av fysisk attraktion. Man kan vara beredd att göra undantag, och acceptera saker som man inte skulle ha gått med på i något annat sammanhang, för personen man älskar.

Kärleken till familjen är ofta villkorslös, vilket skiljer den från övriga former av kärlek. Känslan är ofta konstant, även om det inte alltid märks särskilt mycket utåt. Det är ungefär som med stjärnorna; de finns alltid där, men syns bara i de mörkaste tiderna.

Kärleken till vänner måste grunda sig på någon form av samhörighet. Det kan i princip röra sig om vad som helst. Erfarenheter, upplevelser, åsikter, smak, intressen. Kärleken är inte villkorslös, som den till familjen, och man är oftast inte beredd att göra de undantag som man kan göra vid förälskelse. Däremot bland oss autistiska finns det en tendens att erbjud villkorslös lojalitet.

Den kärlek man kan känna inför sina intressen kommer, till skillnad från övriga former av kärlek, inifrån en själv, istället för som ett resultat på någonting från utsidan. Den medför inte heller någon plikt, på det vis som kärleken gör när den är riktad mot någon person, och är ofta starkt knuten till ens identitet.

Attraktion

Än så länge har vi hållit oss till kärlek i psykisk bemärkelse. Låt oss nu titta lite närmare på begreppet attraktion. 

Attraktion kan beskrivas som en stark kraft, som får människor att dras till varandra. Det finns olika typer av attraktion. Fysisk attraktion av sexuell karaktär, psykisk attraktion, och fysisk attraktion utan sexuell drivkraft. 

Den sexuella attraktionen förekommer oftast i kombination med förälskelse, och kännetecknas av en stark längtan efter fysisk närhet. Men det finns också andra former av fysisk attraktion; till exempel vem man väljer att gå fram till, och inleda ett samtal med i ett rum fullt av okända personer. All form av kontakt som inte är påtvingad föregås av attraktion i någon bemärkelse. Psykisk attraktion är den som oftast förekommer mellan vänner. Det som skiljer den från fysisk attraktion är, som namnet antyder, att det är personens inre man dras till, och inte personens yttre.

Efter en längre tids funderande, har vi kommit överens om att människor är sociala djur. Vi styrs av sociala behov, som tillhörighet och gemenskap. 

Kärleken skapa band Attraktion ökar chansen till överlevnad

Kärlek börjar ofta med attraktionen. Attraktionen för människor samman, vilket på sikt leder till att starka känslomässiga band kan bildas. Sådana band är en förutsättning för ett gott samarbete, vilket i sin tur är en förutsättning för tillhörighetens och artens överlevnads skull.
Så för att återgå till vår ursprungliga frågeställning, det som händer när vi blir förälskade är att vi blir attraherade, fysiskt och/eller psykiskt, till en person. Attraktionen skapar ett band, som leder till kärlek, som tillfredsställer människans social behov av att tillhöra, och ökar chansen till överlevnad.
Rent fysiskt ”Vissa forskare menar på att lukten spelar en stor roll vid val av partner då människans kroppslukt innehåller kemiska signaler som ger information om immunförsvaret. Vi skulle då omedvetet föredra en partner med ett immunförsvar som kompletterar vårt eget för att säkra ett starkt immunförsvar hos avkomman”. (Mikaela Alex, 13/2 2018, Må bra.com).

Eftersom naturen inte låter oss styra vem vi blir förälskad i, är det rimligt att betrakta kärlek som någonting nödvändigt och därför vi tycker att förmågan att känna kärlek sitter sannolikt i våra gener.

Genom detta perspektiv kan vi för första gången begripa kärleken som något logisk, som gå att förklara.

För att sammanfatta: först känner man en stark känsla av attraktion, som i sin tur skapar ett starkt band med personen man blir förälskad i. Sedan bandet knyts ihop krävs det en mer diskret, långvarig känsla som håller ihop familjen.
I och med att vi är sociala djur, får kärleken oss att bli attraherad, mot människor som inte ingår i vår familj, som skapar vår krets av vänner.

Har man autism, behöver man också extra tid för sig själv och det är här vi hittar kärleken för våra intressen.

Äntligen har vi lyckats förklara kärleken på ett sätt som gör den begriplig. Den framstår inte längre som lika oförståelig.”

Dagen efter var vi så taggade på grund av vårt arbete att vi fortsatt prata och dricka té; teman då blev religion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: